Till startsidan

 

Inez har alltid sovit väldigt bra på nätterna, jag ska inte klaga då jag vet att andra inte sovit en hel natt sen deras bebisar kom till världen. Men nu verkar även mitt hjärta ha lite svårt att sova. Hon sover inte djupt, ganska lättväckt och vrider sig mycket innan hon somnar. Funderar på att ta bort nappen, även om det är den som får henne att lugna sig när det är dags att sova. Men när hon vaknar och upptäcker att nappen är borta börjar hon gråta. Jag har blivit hårdare med matrutinerna och i princip matar henne proppfull till kvällen så hon ska somna mätt. Tror att mat är nyckeln till det mesta, bebisar är inte ledsna utan anledning. Får de tillräckligt med mat och lite till så har de inte så mycket att oroa sig för.
Läser just nu Barnaboken av Anna Wahlgren (lånade bok på bibblan, inte gjort det på 15 år) Följer inte hennes metoder till punkt och pricka men måste säga att boken är uppmuntrande och lugnande då man ibland tappar bort sig själv. Kritiker verkar ha stirrat sig blinda på hennes "buffmetod" för att sova hela natten och vissa kallat det barnmisshandel...jag säger läs hela boken om hennes fantastiska sätt att iakta och analysera bebisars beteende. Hon ger en enkel förklaring till varför bebisar gör vissa saker, får i alla fall mig att ta ett djupt andetag när Inez är grinig och inte bli lika orolig. Den ger mig självförtroende som förälder.
Nu ska vi ta tag i sovbiten, hon ska inte få halka ur sin sova-bra-bana.

Ska köpa gröt i morgon och börja med smakportioner! Nya framsteg med gåstolen, börjar lära sig hur man tar sig fram på den. I övrigt är den en underbar avlastning för mig då den duger som underhållning i alla fall en kvart!

Ett tag trodde jag Inez kanske hade kolik, eller i alla fall magknip varje kväll. Hon kan vara en ängel hela dagen för att sedan gråta oavbrutet i timmar innan läggdags. Men nu har det visat sig...hon är mammig. Billy brukar natta och umgås med henne på kvällarna och ibland har det gått bra. Men han har fått vagga henne snyftandes till sömns. Men nu när jag går in och lägger henne så är hon helt annorlunda. Inga gråtattacker. Vi får pröva med att natta henne tillsammans så hon känner sig trygg med båda. Första månaden var det mest pappa som dög...nu mamma. Hon utvecklas och detta är en period då hon behöver mycket närhet och bekräftelse på att jag finns för henne och om jag går så kommer jag snart tillbaka. Lilla Trollet ♥

Idag fyller Inez 3 månader!! Fick sina vaccinsprutor i onsdags, hon grät när de stack men sen var det bra. Fick lite feber på kvällen men jag gav henne Alvedon direkt. Hon är 60 cm lång och väger 5800g. Ingen tungviktare direkt men hon äter sin ersättning bra! Nästan 200 ml per portion 5 ggr per dag! En LITER om dagen i den lilla magen...Jag slutade ge bröstmjölk helt för flera veckor sedan. Är hon nöjd så är jag nöjd. Lite småbilder från Spanien...längtar tillbaka

 

Trollet växer

Första veckan ensam med Inez avklarad! Hon har varit så snäll och glad. Inte alls så gnällig som vart veckorna innan. Riktigt mysig! Det är så kul att se framstegen, hon ler och skrattar och börjar till och med "prata" små stunder dagligen. Det är klart att det är jobbigt också, riktigt jobbigt när man inte lyckas hjälpa henne när hon har ont i magen, när hon bara gråter och vrider och vänder sig på nätterna, när man vill ha 10 min till att kolla på Tv eller datorn, eller duscha. Men allt är på hennes villkor nu. Bara lite svårt att vänja sig, men jag börjar göra det.

I helgen är det barnkalas för Billys son. Vi ska även ner och trängas på stan en stund på Å-festen i dag. Nu vaknar hjärtat i bärselen...slut på skrivstunden!!

Inatt var det Billy som själv fick mata och underhålla kära Inez. Jag är så himla trött när jag vaknar! Jag skulle nog kunna somna om även om Inez låg och skrek! Nej inte riktigt, men jag är så trött så jag inte ens orkar gå upp och fixa mat till henne. Även om jag fått sova flera timmar innan. Känns sådär... tålamodet ryker ju när man är så trött. Jag undrar hur man orkar som ensamstående. Jag hoppas det är tillfälligt för det är verkligen jobbigt att vara så. Jag har ju ingenting emot att vara uppe hela nätterna när jag vet att jag inte måste upp och jobba eller så, inga problem med att sova på dagen heller, men när jag vaknar på natten är tankarna några helt andra! Då skulle jag göra allt för att få somna om... konstigt....

Inez har vuxit. Nu är hon 54½ cm lång och väger 3688 g. Hon föddes 50 cm och 3540 g. Gick sedan ner till 3100 g första veckan. Huvudmåttet var 35 cm vid födseln och nu 38 cm. Hon ser fortfarande väldigt liten ut men inte undernärd, bara liten :-) förutom kalufsen på huvudet. Mitt lilla troll! Skratta kan hon göra redan, först log hon ju bara lite och jag var osäker om det var reflex eller medvetet, men nu kan hon skratta åt saker! Så  härligt! Idag ska vi köpa någon sorts mobil, eller liknande och hänga upp till henne. På Bvc hade dom en som spela musik och det var den hon började skratta åt igår.

Igår var tjejen på riktigt fint humör, hon ammade nästan varje måltid så det innebär väl att hon blir nöjd av det ändå. Men det känns som att det är helt olika varje dag. Vi bokade resa till Spanien i september, blir spännande att se hur det går att resa med Inez. Ska skaffa pass till henne när alla papper är klara med hennes namn. Nu ligger hon utslagen på soffan, har svårt att somna om efter nattmaten vid 03:00 och sover hela förmiddagen i stället.

Någon frivillig som vill laga god, nyttig mat till oss varje dag? Vi har absolut ingen inspiration till mat och orkar inte laga! Hur ska det gå när Billy börjar jobba igen...vi måste hitta på något bra som inte innefattar frysta matlådor, BLÄÄ!!
Jag har skrivit en berättelse om förlossningen men måste kolla igenom den igen innan jag lägger ut den.

Ingen torsk(infektion) på boobsen och mjölken ökar. Men vill nog inte helamma, jag gillar att kunna variera mellan bröstmjölk och tillägg. Inez verkar med gilla det, än så länge.
Promenera lite idag kanske...

Just nu är lilltjejen missnöjd. Kan vara värmen, maten, gaser, vill ha ÄNNU mer uppmärksamhet... vem vet. Jag tycker ju själv det är jobbigt i värmen.
Jag tror hon börjar vänja in sig med jordelivet och det kanske inte är så trevligt som i magen. I natt låg hon och gnydde och spände sig nästan hela natten. Jag har märkt att de dagar jag ammar mycket så är jag orolig att hon inte ska få i sig tillräckligt. Då är även hon som mest gnällig. När jag pumpar och ger tillägg antar jag att jag utstrålar en säkerhet som även ger henne trygghet = lugnare bebis ♥ I vilket fall som helst är jag så glad över henne... hon är världens finaste, även när hon gnäller!
Hon har förresten gått upp bra i vikt, på torsdag ska hon mätas och vägas igen.

Nu börjar vi komma in i våran rytm här med maten (peppar peppar...) Inez äter för det mesta runt kl 7.00-10.00-13.00-16.00-20.00-23.00-03.00 plus minus en timme. Då får hon först bröstmjölk som jag pumpat ut och sen fyller vi på med mjölkersättning. Nu misstänker jag att jag fått någon infektion på brösten så jag undviker att amma. Antar att pumpa går bra? Annars försöker jag amma några ggr per dag med. Ibland får hon grepp och ibland inte. Men nu känns allt tryggt och stabilt med maten. Hon får också Minifom innan maten och har börjat slappna av mer, gaserna verkar ha minskat! I morgon kommer BVC på hembesök och väger Inez, hoppas hon är uppe i födelsevikten nu!!

Stryker lite i förra inlägget. Trodde amningen gick bra... tydligen får hon inte i sig tillräckligt för att jag har bröstvårtsskydden. Kämpa vidare...

Efter en omtumlande vecka börjar vi pigga till oss och Inez går upp i vikt och jag ner i vikt.(weehooo) Vi ska väga henne på BB idag igen. Amningen går bra. Jag prövade med bröstvårtsskydd och nu går det finfint hon tyckte nog mina bröstvårtor är för små. I natt sov hon hela natten...kan ju önska att det fortsätter så.

Vi har haft lite problem här hemma med maten. Amningen kom igång ovanligt snabbt och bra för att sedan ta stop. Så vi har fått åka tillbaka till BB i vändor för att få hjälp. Jag lovar att skriva mer när vi sovit lite. Annars så är jag så underbart glad och stolt över våran tjej!<3

Känslan när jag hörde henne gny bakom det gröna skynket går inte att beskriva. Torsdagen den 23/6 kl 08.06 fick jag pussa på hennes kind för första gången. Tänkte skriva lite om förlossningen när jag får tid. Nu ska vi sova vår första natt hemma.

♥ Inez Juni Emilia