Till startsidan

Min mamma gick hastigt  bort när jag var liten. Jag fick aldrig lära känna henne. Inte heller fått höra så mycket om hur hon var. Det dyrbaraste jag har av henne är ett brev hon skrivit i ett fotoalbum, typ som "Boken om mig". Det tog många år innan jag förstod vad brevet var. Nu när jag själv fått en dotter är detta brev om möjligt ännu mer värdefullt för mig. Min mammas handskrivna brev till mig, som beskriver dagen jag föddes. Nu när jag själv sitter och skriver ett liknande brev till Inez känner jag min mammas kärlek till mig. Kärlek jag aldrig fick uppleva men som jag nu förstår. Jag har haft en mamma, som älskade mig även om det var under en kort tid....
Detta får mig att känna att varje dag är viktig.

Nedan är den riktiga finska versionen, längre ner finns översättning och mitt brev till Inez. Som såklart finns handskrivet i en bok till henne...


Oli 29.8-81 kun sinä ensimmäisen kerran ilmoitit äidille että vuokrasopimuksesi äidin vatsassa alkaa olla täysi yhdeksän kuukauta. Sunnuntaina 30.08.-81 lähdimme sitten laitokselle,. Et kuitenkaan halunnut tulla vielä pois. Et antanut itsestäsi sellaista merkkiä että olisit aukonut ovesi itse. Laitoksella oli kätilöna Ann-Christin Holmqvist hän antoi minulle sellaista lääkettä että saimme aukaistua ovesi. Sitten siirryimme synnytys huoneeseen. Isäsi ja siskosi Marianne olivat myös mukana katsomassa sitä suurta tapahtumaa kun sinä tulit maailmaan. Siskosi Marianne katkaisi napanuoran poiki ja niin sinä rupesit hengitämään omilla keuhkoillasi. Kello oli 18.40 kun näit päivän valon. Siskosi Iiris, veljesi Asko ja Satu tulivat sinua katsomaan tunti senjälkeen kun olit syntynyt.
Näin aloitit sinä Pikku Miia elämäsi kätilö Ann-Christin Holmqvisttin avustamana.
Painoit 3090 pituus 49 cm ja oli sunnuntai päivä...


Det var den 29.8 -81 när du först rapporterade mamma att hyresavtalet i mammas mage börjar bli fullt nio månader gångna. På söndagen, 30.08.-81 åkte vi till förlossningen. Du ville ändå inte komma ut ännu. Du gav inte några tecken att du skulle öppna dörren själv.
Barnmorska Ann-Christin Holmqvist, gav han mig en medicin som skulle öppna dörren. Sedan flyttade vi till förlossnings rummet. Din far och din syster Marianne var också med på stora händelsen när du kom till världen. Syster Marianne klippte av navelsträngen, så du började andas själv. Klockan var 18,40 när du såg dagens ljus. Din syster Iris, bror Asko och Satu kom för att se dig en timme efter du föddes.
Så här började du ditt liv, lilla Miia med barnmorska Ann-Christin Holmqvists hjälp. Du vägde 3090 kg och var 49 cm och det var en söndag...

Inez har alltid sovit väldigt bra på nätterna, jag ska inte klaga då jag vet att andra inte sovit en hel natt sen deras bebisar kom till världen. Men nu verkar även mitt hjärta ha lite svårt att sova. Hon sover inte djupt, ganska lättväckt och vrider sig mycket innan hon somnar. Funderar på att ta bort nappen, även om det är den som får henne att lugna sig när det är dags att sova. Men när hon vaknar och upptäcker att nappen är borta börjar hon gråta. Jag har blivit hårdare med matrutinerna och i princip matar henne proppfull till kvällen så hon ska somna mätt. Tror att mat är nyckeln till det mesta, bebisar är inte ledsna utan anledning. Får de tillräckligt med mat och lite till så har de inte så mycket att oroa sig för.
Läser just nu Barnaboken av Anna Wahlgren (lånade bok på bibblan, inte gjort det på 15 år) Följer inte hennes metoder till punkt och pricka men måste säga att boken är uppmuntrande och lugnande då man ibland tappar bort sig själv. Kritiker verkar ha stirrat sig blinda på hennes "buffmetod" för att sova hela natten och vissa kallat det barnmisshandel...jag säger läs hela boken om hennes fantastiska sätt att iakta och analysera bebisars beteende. Hon ger en enkel förklaring till varför bebisar gör vissa saker, får i alla fall mig att ta ett djupt andetag när Inez är grinig och inte bli lika orolig. Den ger mig självförtroende som förälder.
Nu ska vi ta tag i sovbiten, hon ska inte få halka ur sin sova-bra-bana.

Ska köpa gröt i morgon och börja med smakportioner! Nya framsteg med gåstolen, börjar lära sig hur man tar sig fram på den. I övrigt är den en underbar avlastning för mig då den duger som underhållning i alla fall en kvart!

Fick äran att vara med och fotografera en väns dop. Det var jättekul och givande! Inte lätt att få skarpa fina bilder i en mörk kyrka utan blixt. Blixten gjorde bara bilderna hårda och platta. Men jag tror jag fick ihop ett gäng fina bilder till henne.
Och Amaronen som jag tog som arvode smakade utmärkt.. MUMS

Ett tag trodde jag Inez kanske hade kolik, eller i alla fall magknip varje kväll. Hon kan vara en ängel hela dagen för att sedan gråta oavbrutet i timmar innan läggdags. Men nu har det visat sig...hon är mammig. Billy brukar natta och umgås med henne på kvällarna och ibland har det gått bra. Men han har fått vagga henne snyftandes till sömns. Men nu när jag går in och lägger henne så är hon helt annorlunda. Inga gråtattacker. Vi får pröva med att natta henne tillsammans så hon känner sig trygg med båda. Första månaden var det mest pappa som dög...nu mamma. Hon utvecklas och detta är en period då hon behöver mycket närhet och bekräftelse på att jag finns för henne och om jag går så kommer jag snart tillbaka. Lilla Trollet ♥

Tiden flyger iväg och jag hinner inte riktigt med att skriva här i bloggen. September bara försvann. Inez växer fort och jag ser nya saker i hennes ögon varje morgon! Hon pratar och härmar, har börjat gripa efter saker och sitter rätt bra med stöd. Hon har börjat spy väldigt mycket och jag undrar vad det kan bero på? Hon sover för det mesta gott om nätterna och väcker mig med ett leende. Hon kan vara sååå mysig när hon vaknar, ligga och prata och skratta! MYS. Jag älskart!
Och mamma då? Jo jag mår som bäst när vi har stadiga rutiner och dagarna följer ett mönster. Har vissa aktiviteter som jag försöker hinna/orka varje vecka... Har börjat sitta värd på ett träningsställe 2½ timmar en gång i veckan så jag får träna gratis! VILL träna varje dag, men har lyckats 3 ggr i veckan...
Ryggen har fått sig en omgång hos knotknäckarn då det inte känns helt ok. Ska gå igen i morgon så får vi se om det blir bra. Vikten... ja du, jag blir smalare...det ser jag men vågen står på samma siffror varje dag (+15 kg från inskrivning...+20 från mål) Tror jag ska kasta vågen!

I morgon är det ny vecka...fokus på att träna bra och sova gott!