Till startsidan

Första veckan ensam med Inez avklarad! Hon har varit så snäll och glad. Inte alls så gnällig som vart veckorna innan. Riktigt mysig! Det är så kul att se framstegen, hon ler och skrattar och börjar till och med "prata" små stunder dagligen. Det är klart att det är jobbigt också, riktigt jobbigt när man inte lyckas hjälpa henne när hon har ont i magen, när hon bara gråter och vrider och vänder sig på nätterna, när man vill ha 10 min till att kolla på Tv eller datorn, eller duscha. Men allt är på hennes villkor nu. Bara lite svårt att vänja sig, men jag börjar göra det.

I helgen är det barnkalas för Billys son. Vi ska även ner och trängas på stan en stund på Å-festen i dag. Nu vaknar hjärtat i bärselen...slut på skrivstunden!!