Till startsidan

Var  hos BM på återbesök idag och fick min journal! Det var kul att läsa. Mycket saker har man ju glömt och många saker stod med som man inte ens tänkte på. Har bestämt mig för att jag inte ska skriva hela förlossningsberättelsen här just nu. Hinner inte skriva klart den. Förkortad version:
Åkte in på morgonen den 22/6 efter att slemproppen gått och värkarna startat. I början flöt allt på och gjorde ondare och ondare. Men Inez fastnade i sista "svängen". Dvs jag var öppen 9-10 cm men hon vred sig inte runt sista biten. Efter alla timmar av värkar hade jag bara utdrivningsskedet kvar, och det tog stopp!!
Jag tog lustgas, morfin och till slut epidural som bedövning. På kvällen togs beslutet att jag skulle snittas, men operationssalen var upptagen hela natten så jag fick vänta 10 timmar till morgonen efter. Tyvärr hjälpte inte Bricanylen som skulle stoppa värkarna så jag sov ingenting den natten. 08.06 togs hon ut och var så fin. Jag fick pussa på henne innan Billy och hon gick iväg för att tvättas av och kollas.
Det var vissa stunder hemska och läkaren bad om ursäkt och sa att jag verkligen hade otur som hamnade i kläm den natten. Men nu är hon ju här och jag mår bra så i slutänden var det en bra upplevelse!!

Känner mig riktigt glad idag! Konstigt, borde ju vara arg för att jag inte ligger och krystar just nu... Men jag myser här hemma. Det spöregnar och dundrar ute, jag kollar på en mysig film (Spiderwick på Tv) och har ätit en hel kebabtallrik till lunch!! Bad Billy köpa med sig jordgubbar och glass när han kommer. Idag om någon dag får jag unna mig känner jag. Blodtryck, aningen högt men inget anmärkningsbart, Urin +1. Men jag mår bra och ingen huvudvärk. Ska ändå kolla 2 ggr i veckan. Jag har planerat att börja värkarna i morgon när Billy är i Nyköping med jobbet, vi behöver lite spänning i tillvaron ;-)

Grattis Alexandra !!

Känns inget annorlunda, inget ondare, inge mer tryck eller förvärkar. Känner mig faktiskt pigg och "normal". Lite bitter och tjock bara ;-). Nejdå, men det hade varit kul om vi fått barn till helgen. I morgon ska jag till barnmorskan. Kolla blodtrycket och prata igångsättning antar jag. Vill inte bli igångsatt!! Känns som att det kan bli blir en utdragen, lång och ondare process. Ska inte ropa hej ännu, nedräkningen till det har ju inte börjat. Men man börjar ju smått frukta att det blir så...

Eller så kommer du inatt... snäääällaaaa ♥ Puss

Hoppas vi föder barn i helgen...

Det går fortfarande att gissa när ni tror bebben kommer... Jag tänkte jag skulle knåpa ihop en namnanimering i Photoshop till den som vinner bara som en rolig grej. Som man kan använda till sin blogg om man har en. Bor ni i stan eller kan komma kanske en fotografering lockar mer? I mån av tid ska väl tilläggas...
Vinnaren ska gissa rätt dag, de andra fakta är ifall fler har samma.. och som skoj!

Robert Tjej 17/6 3347 g 50 cm :-(

Alexandra Tjej 18/6 3350 g 52 cm

Camilla Tjej 19/6 3255 g 51 cm (en extra fin kusin har hon gissat på tills då ;-))

Alina Pojk 23/6 3489 g 49 cm

Sara Pojk 23/6 3524 g 50 cm

Emmelie ? 23/6 3700g 50 cm

Johanna Tjej 24/6 3420 g 49 cm

Nu har jag vräkt i mig frukost!! Hann inte äta innan jag skulle till förlossningen i morse. Vi kom dit vid 8:30 och  jag fick lägga mig med de där mätarna på magen i vad vi trodde skulle vara max 30 minuter men efter 1 ½ timme så ringde vi på klockan för jag klarade inte av att ligga längre. Sköterskan trodde att "någon annan" sköterska redan hade varit inne hos mig och fixat det för hon hade varit upptagen. Hjärtat slog på som vanligt vilket var skönt att höra. Efter en stund kom läkaren in och gjorde tillväxtultraljud. En ung trevlig kvinnlig läkare, samma som sjukskrev mig tidigare. Trollet var "normal" stort... låg precis på medelkurvan. Tyckte jag såg en pung och snopp när hon mätte flödet i navelsträngen!! Men jag frågade inget och hon sa inget, nu vill vi ju bli överraskade när det är så nära.
Det enda som avvek var att det var på gränsen för lite fostervatten... Hon gick ut för att få min hemgång bekräftad av sin överläkare. Då kommer jag på att när jag gick på toa igår så var det som att det började rinna i toan innan jag hade hunnit börja kissa. Det var inte så det forsade men jag reagerade på det. Berättade det för Billy och han tyckte jag skulle säga det till läkaren. Jag berättar för henne och hon skickar hem mig lite osäker.

När vi precis kommit ut från sjukhuset ringer hon på Billys telefon och ber oss vända, hon fick inte låta oss gå hem när jag sagt så utan gynundersökning. Jag går själv tillbaka.
Oh Hell!!! vad ont det gjorde att bli undersökt!! Vet inte om hon struntade i att ha glidmedel eller är man verkligen så känslig där nu?
-Krysta en gång säger hon..
-*kryst* gjorde jag rätt så?? :-p
-Ja det ser bra ut, du är helt stängd. Det kommer inget fostervatten alls.
-Va bra!

Men jag hade ju hoppats att något skulle ha hänt där inne... kanske att jag var en smula öppen men icke. Det var skönt att få veta hur det låg till. Inga falska förhoppningar.
Nu är jag verkligen beredd att vänta 2 veckor till. Jag vet att det kan gå fort och detta inte betyder att det är så men ändå. Blodtrycket ska hållas koll på 2 gånger i veckan på MVC. Ska dit på måndag igen.

Igår var jag hos barnmorskan på extrakoll och det visade sig att min blodtryck helt plötsligt höjts. Minns inte exakt hur det låg men lägsta siffran låg på 97!!!
Har höjts ganska mycket sen jag skrev in mig men i en stadig takt innan. Bm blev orolig och en läkare skulle återkomma till mig om kontroll. Förlossningen ringde på kvällen och jag ska dit i morgon bitti. De bad mig ha koll om jag blev yr eller fick ont i huvudet eller kände mig annorlunda. Klart jag gör det nu när jag blir tillsagd att känna efter!  I morse var jag yr och kände mig full hela förmiddagen ... (eller kände jag efter för mycket)....har nu "nyktrat" till.
Nu på eftermiddagen tycker jag att jag har lite ont i huvudet. Eller har jag verkligen ont? Känner mig lite ljuskänslig.. hmm.
Nej usch vad orolig man blir för det lilla livet!!!! Ska inte noja mig nu....Jag litar i slutändan på att min kropp skulle varna ordentligt om det skulle vara något fel...
Billys föräldrar har en mätare hemma så vi kollade trycket nyss men nu var det nere på det jag haft innan igen.

Vi får väl se vad de säger i morgon...

Vet att den här låten är en klassiker när det kommer till bröllop, begravningar och säkert dop med. När en kompis gifte sig förra sommaren sjöng hennes lilla dotter denna ensam i kyrkan till gitarr och jag grät floder!!! Den är bara så fin, och jag har lyssnat på den massor och spelat den högt för lilla Trollet så mycket nu och gråtit till den när jag varit emotionell och behövt få ur mig lite hehe.

Så nu har den helt enkelt blivit din låt ♥

Inatt har jag sovit ganska ostört! Drömt en massa djupa drömmar. Skööönt. Man vaknar på mycket bättre humör.
Jag kan se mina anklar och en fotknöl på utsidan av fötterna. Lite mulliga e dom men såhär normala har de inte varit på många veckor. Lika bra att sitta still ett tag och beundra dem... snart när jag utnyttjar mitt braiga humör till städning så sväller de säkert igen. Men jag har fått bevis på att jag kommer se normal ut igen. Idag blir det som sagt lite städning. Ska plantera tomatplantan jag fick av Blomman häromdagen också. Sen kommer Billy och studsmattetoken så jag ska hitta på nåt gott att äta till ikväll. Ćevapčići med bulgur blir det nog.

♥ Du vet att jag vill att du ska komma ut nu men stanna du i magen ett par dagar för vi vill inte väcka storebror mitt i natten. På lördag är det 110611 och det andra datumet som Billy gissade på ♥

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.


Känner ni er som tävlingsmänniskor och gillar att "betta" så gissa gärna kön, datum, vikt och längd i en kommentar... Vinnaren bjuder jag på en fin namnanimering som jag knåpar ihop :-D

Var ju på ganska bra humör tidigare idag trots fötter och div andra krämpor. På eftermiddagen efter lunch när jag satt ute började svimmkänslan och dimmiga synen smyga sig på. Nästan samma som igår så jag ringde förlossningen igen, för nu börjar jag ju bli orolig om jag har någon brist eller vad det kan vara. Men barnmorskan lät så lugn så och sa att jag skulle gå in och lägga mig och vila... GAAAAAAAHHHHHHH!!!! Skitsur fick jag gå in och lägga mig och dra ner persiennerna och låtsas som att det regna.
Inga bilder har jag tagit heller... får bjussa på denna från förra våren när jag och Billy var hos Anno och Niklas i Pamplona, Spanien. Utsikten var sjukt fin!! Kul att kolla igenom gamla bilder ibland...I morgon är det barnmorskan, förhoppningsvis sista besöket. Och så får jag sällskap av min vän Blomman :-)




Tänker på bebisen som jag skrev om innan som inte mådde så bra... hoppas allt gått bra nu. Sist jag hörde något lät det hoppfullt...

Ska åka ner på stan och köpa de dyraste och snyggaste trosorna jag hittar på stan i morgon...

Sätt igång förlossningen, naturligt och garanterat utan komplikationer
• Ha på dig dina mest exklusiva trosor (garanterar tydligen att vattnet går i dem).
Fler tips HÄR

....halsbränna, humörsvängningar och rastlöshet. Hej va det går. Dessa foglossningar gör mitt liv till ett helvete idag. Hormoner av den djävulska sorten triggar den irriterande bitchen som bor i mig. Idag vill jag bara hugga av mig benen, eller i alla fall stoppa in handen och stretcha ut dessa bäcken en gång för alla!! Räcker det inte nu??!!!
Graviditeten är verkligen upp och ner. Älskar när de goda hormonerna kommer och ger sitt lyckorus ♥ Vill inte vara den här bitchen idag. Som tur är kan hon inte ta över hela mig utan jag är medveten om att det inte är jag som vill be alla dra åt skogen och bara gråta och kasta sönder saker. Det är ett tyst krig som pågår inom mig. Billy är farligt nära att trampa bitchen på tårna ibland. Krävs ju inte mycket. När han gjort det är jag snabbt framme och ber om ursäkt o hennes vägnar och han blir aldrig arg på mig, skrattar lite och säger att han förstår att det inte är jag. Håller sig undan. Men jag behöver massa kramar och pussar!!! Men hon hindrar mig från att säga det till honom, istället morrar hon bara...

V 37+0 Går alltså in i 38.de veckan idag. Igår kändes det som att trollet försökte trycka sig ut och rev mig på insidan av livmodern samtidigt. Det gör verkligen ont ibland! Det verkar som att hon eller han blir irriterad på att det är trångt i magen nu och att det inte går att sträcka på sig mer. Du får gärna komma ut, men jag vill ha svar från röntgen först! Idag blir nog en lugn dag. Vaknade först vid 6 och var vaken till 9, somnade sen om på soffan och sov till klockan nästan var 12. Mycket rörelser i magen just nu med, fötterna mot revbenen och borrar ner sig lite. På kvällarna kan jag uppleva att jag får mycket mensvärkar och i samband med dem ett tryck, men ingen större smärta. I helgen var vi på Busborgen i Västerås, jag hade älskat att hoppa runt där när jag var liten!! Kollade efter en Tv till sovrummet men köpte ingen. Om de hade haft objektivet som jag vill ha hemma hade jag nog kommit hem med det, men det var lagervara på nätet bara. Annars en lugn helg. För mig i alla fall. Studsmattan har som vanligt gått varm när Billys son är här :-)

Hade det inte varit för att jag inte kan röra mig så mycket och vattnet jag samlar på mig skulle jag gärna gå runt gravid i några månader till! Det är härligt att känna livet inuti en och visar stolt upp min mage. Kan inte riktigt slappna av, fast jag borde och bara njuta. Ska försöka göra det idag.
Filmtips någon?
Gillar filmer som har en twist, en djup handling men får inte vara långtråkig. Alla genrer.

Osminkad, inga smycken, ingen pacemaker, inget metall i kroppen- check!
Fick ta på mig en snygg lång grön T-shirt och lägga mig i en kapsel på rygg. Brukar inte ha problem att ligga still men det var väldigt jobbigt för mitt bäcken att ligga på rygg i 20 minuter... har inte gjort det på snart 9 månader ;-) Gjorde riktigt ont. Jag fick lyssna på radio om jag ville, men hörde ju inget förutom det hemska ljudet av maskinen. Det var ganska läskigt att ligga där. Fick mardrömstankar om att jag visst hade någon metall i kroppen som började blixtra! Som det kan göra om man ställer in en tallrik med guldkant i micron. Lyckades ändå lugna mig och försökte träna på andning och avslappning. Nu väntar jag bara på att läkaren ska höra av sig med resultaten. Känner mig ganska lugn. Blev lite chockad igår bara.

De ringde precis från radiologiska
- Kan du komma kl 10:00 idag?
-Ja absolut! (vet inte ens vad klockan är, ligger och sover)
To be continued...

Skulle ha skrivit detta inlägg i morse innan jag färgade håret men något strulade så det blir 2 inlägg ikväll. Ringde till bassängen och sa att jag inte kommer mer. Känns som att det inte är värt allt jobb för att ta sig dit och simma i 45 min längre. Tar en kvart för mig att ta på mig stödstrumporna. De måste jag ha för att få på mig skorna. Och där ska de sen av och sen på igen efter badet. Haha! Att en sån enkel sak som att ta på sig ett par strumpor blir ett stort projekt, fråga Billy. Saknar bassängen och alla blivande mammor där. En av sköterskorna kallar oss för ankungar, ser ut som det när vi trampar fram på skumgummikorvarna(den rosa saken på illustrationen, som man liksom cyklar på) Det är sån härlig gemenskap i bassängen, men många av mammorna har jag ju ändå kontakt med.





L Ä K A R B E S Ö K

I måndags när vi var hos barnmorskan så kom vi in på mammas bortgång och min systers aneurysm (kärlvidningar i hjärnan)som hon fick förra året och åtgärdade. Min barnmorska reagerade och sa att hon måste ta upp det med deras läkare inför förlossningen. Jag hade en bokad tid för röntgen i höstas men avbokade den för att jag blev gravid. Man kan inte utföra all sorts röntgen på gravida. Jag hade inte en tanke på att jag faktiskt kunde ha något fel och att det finns risker vid en förlossning. Konstigt att jag inte haft en tanke på det...
Så jag var hos en läkare idag för att diskutera saken. Helt plötsligt ändrades allt... en massa "tänk om" scenarium har dykt upp. Ska få tid till magnetröntgen som inte ska vara farligt för varken barn eller mamma, det är bara dyrare och finns inte på alla sjukhus.
Tänk om det faktiskt är något med mina kärl? Då kan jag inte genomgå en vanlig förlossning. Tänk om jag inte hinner göra någon undersökning innan värkarna sätter igång, ska jag då akutsnittas eller ta all bedövning som går för att förlossningen ska vara så lugn som möjlig för mig? Ifall att.. Tänk om värkarna blir så kraftiga så det faktiskt blir så påfrestande att ... ne usch, ska inte tänka så!! Vilken tur att jag bytte barnmorska, att vi tog upp det igen. Om det nu visar sig att det är något så väntar en massa beslut, visar sig inget kan jag bara pusta ut och köra på som vanligt... men tänk om. Läkaren var väldigt allvarlig angående detta, själv var jag inte så orolig förrän jag träffade han. Skulle något hända och de inte kollat upp när det finns i min journal skulle det se väldigt illa ut. Så det är ju bra att han stressar på detta.
Nu ska jag försöka sova och inte oroa mig.  Blev bara så konstigt helt plötsligt.

GOD NATT