Gravidsimning + läkarbesök

Skulle ha skrivit detta inlägg i morse innan jag färgade håret men något strulade så det blir 2 inlägg ikväll. Ringde till bassängen och sa att jag inte kommer mer. Känns som att det inte är värt allt jobb för att ta sig dit och simma i 45 min längre. Tar en kvart för mig att ta på mig stödstrumporna. De måste jag ha för att få på mig skorna. Och där ska de sen av och sen på igen efter badet. Haha! Att en sån enkel sak som att ta på sig ett par strumpor blir ett stort projekt, fråga Billy. Saknar bassängen och alla blivande mammor där. En av sköterskorna kallar oss för ankungar, ser ut som det när vi trampar fram på skumgummikorvarna(den rosa saken på illustrationen, som man liksom cyklar på) Det är sån härlig gemenskap i bassängen, men många av mammorna har jag ju ändå kontakt med.





L Ä K A R B E S Ö K

I måndags när vi var hos barnmorskan så kom vi in på mammas bortgång och min systers aneurysm (kärlvidningar i hjärnan)som hon fick förra året och åtgärdade. Min barnmorska reagerade och sa att hon måste ta upp det med deras läkare inför förlossningen. Jag hade en bokad tid för röntgen i höstas men avbokade den för att jag blev gravid. Man kan inte utföra all sorts röntgen på gravida. Jag hade inte en tanke på att jag faktiskt kunde ha något fel och att det finns risker vid en förlossning. Konstigt att jag inte haft en tanke på det...
Så jag var hos en läkare idag för att diskutera saken. Helt plötsligt ändrades allt... en massa "tänk om" scenarium har dykt upp. Ska få tid till magnetröntgen som inte ska vara farligt för varken barn eller mamma, det är bara dyrare och finns inte på alla sjukhus.
Tänk om det faktiskt är något med mina kärl? Då kan jag inte genomgå en vanlig förlossning. Tänk om jag inte hinner göra någon undersökning innan värkarna sätter igång, ska jag då akutsnittas eller ta all bedövning som går för att förlossningen ska vara så lugn som möjlig för mig? Ifall att.. Tänk om värkarna blir så kraftiga så det faktiskt blir så påfrestande att ... ne usch, ska inte tänka så!! Vilken tur att jag bytte barnmorska, att vi tog upp det igen. Om det nu visar sig att det är något så väntar en massa beslut, visar sig inget kan jag bara pusta ut och köra på som vanligt... men tänk om. Läkaren var väldigt allvarlig angående detta, själv var jag inte så orolig förrän jag träffade han. Skulle något hända och de inte kollat upp när det finns i min journal skulle det se väldigt illa ut. Så det är ju bra att han stressar på detta.
Nu ska jag försöka sova och inte oroa mig.  Blev bara så konstigt helt plötsligt.

GOD NATT



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0