Lite smått känslosam och lycklig...
...har jag känt mig denna veckan. Av att läsa reaktionerna till mitt tidigare inlägg om min mamma. Av att ha varit vid hennes grav. Av Inez. Av att min yngsta storasyster "Malla" plötsligt dyker upp för att hälsa på!! Vi har inte setts på 10-12 år!
Jag har verkligen blivit bortskämd av familjebesök detta året... Vi ses inte så ofta vi i min släkt. Varken på mammas eller pappas sida.
Lyckan började förra året då några av mina farbröder och faster flög hit 2 dagar från Finland för att fira pappas 60 årsdag. De på pappas sida bor i Finland så det har ju sin förklaring, men de gamla renskötarna från Lappland var otroligt nog på kryssning för nån månad sedan. Då tog vi oss till Stockholm för att träffa dem över en dag.
Min syster Elice(som vi nu kallar MosterMormor) kom hit i somras en hel vecka och jag kände för första gången att hon faktiskt är min syster och inte moster eller annan avlägsen släkting. Hon kände likadant.
Vi var nere i Malmö förra veckan så då jag fick träffa henne igen :-)
Hennes dotter och jag som är lika gamla bestämde oss för några år sedan att vi SKA ses minst en gång om året, vilket vi har hållit.
Har träffat min 3.e syster Iiris lite mer, vi har alltid haft mest kontakt då vi bor i samma stad och hennes dotter och jag har alltid umgåtts. Min mamma fick alltså barn samma år som två av sina döttrar, så jag har två systerdöttrar som är lika gamla som mig.
Min kära bror Asko som faktiskt bara bor 2 km från mig har jag träffat säkert fler gånger detta år än på hela min livstid!
När mamma levde sågs vi alla jämt vad jag fått höra. Och även sett på alla fotoalbum hon satt ihop innan hon gick bort.
Mamma flyttade till sverige från Finland ensamstående med 4 barn på 70-talet för att få jobb. Träffade en 10 år yngre man (min pappa) och fick sitt 5.e barn, alltså mig vid 40 års ålder. Då var hennes 4 andra barn mellan 18-21 år gamla. Och då blev även två av hennes döttrar gravida.
Vill skriva mer om detta och vill veta mer om deras liv, mammas liv och vårat liv när jag var liten.
Kanske är det svårt för er som läser att sätta sig in och förstå det jag skriver men för mig börjar i alla fall alla knutar på familjebandet lossna...och kanske är det Inez mitt hjärta som sitter och knyter upp dem ;-)
Vi blir nog aldrig en stor tight familj men det börjar kännas att jag har bror och systrar.
Då vi inte pratat så mycket innan och ingen berättat så mycket har jag alltid sett upp till er och undrat vilka hemligheter ni stora lurat på...nu vet jag att det inte finns några hemligheter. Nu finns bara 5 vuxna människor som en gång har känt varann, en gång varit tighta.
Men genom omständigheter har knutar bildats. Vi har skilts åt men ändå sitter vi ihop i ett band som heter familj.... ♥
Vänner är den familj du själv väljer.... familjen finns där hur du än känner
Jag har verkligen blivit bortskämd av familjebesök detta året... Vi ses inte så ofta vi i min släkt. Varken på mammas eller pappas sida.
Lyckan började förra året då några av mina farbröder och faster flög hit 2 dagar från Finland för att fira pappas 60 årsdag. De på pappas sida bor i Finland så det har ju sin förklaring, men de gamla renskötarna från Lappland var otroligt nog på kryssning för nån månad sedan. Då tog vi oss till Stockholm för att träffa dem över en dag.
Min syster Elice(som vi nu kallar MosterMormor) kom hit i somras en hel vecka och jag kände för första gången att hon faktiskt är min syster och inte moster eller annan avlägsen släkting. Hon kände likadant.
Vi var nere i Malmö förra veckan så då jag fick träffa henne igen :-)
Hennes dotter och jag som är lika gamla bestämde oss för några år sedan att vi SKA ses minst en gång om året, vilket vi har hållit.
Har träffat min 3.e syster Iiris lite mer, vi har alltid haft mest kontakt då vi bor i samma stad och hennes dotter och jag har alltid umgåtts. Min mamma fick alltså barn samma år som två av sina döttrar, så jag har två systerdöttrar som är lika gamla som mig.
Min kära bror Asko som faktiskt bara bor 2 km från mig har jag träffat säkert fler gånger detta år än på hela min livstid!
När mamma levde sågs vi alla jämt vad jag fått höra. Och även sett på alla fotoalbum hon satt ihop innan hon gick bort.
Mamma flyttade till sverige från Finland ensamstående med 4 barn på 70-talet för att få jobb. Träffade en 10 år yngre man (min pappa) och fick sitt 5.e barn, alltså mig vid 40 års ålder. Då var hennes 4 andra barn mellan 18-21 år gamla. Och då blev även två av hennes döttrar gravida.
Vill skriva mer om detta och vill veta mer om deras liv, mammas liv och vårat liv när jag var liten.
Kanske är det svårt för er som läser att sätta sig in och förstå det jag skriver men för mig börjar i alla fall alla knutar på familjebandet lossna...och kanske är det Inez mitt hjärta som sitter och knyter upp dem ;-)
Vi blir nog aldrig en stor tight familj men det börjar kännas att jag har bror och systrar.
Då vi inte pratat så mycket innan och ingen berättat så mycket har jag alltid sett upp till er och undrat vilka hemligheter ni stora lurat på...nu vet jag att det inte finns några hemligheter. Nu finns bara 5 vuxna människor som en gång har känt varann, en gång varit tighta.
Men genom omständigheter har knutar bildats. Vi har skilts åt men ändå sitter vi ihop i ett band som heter familj.... ♥
Vänner är den familj du själv väljer.... familjen finns där hur du än känner
Kommentarer
Postat av: Camilla
<3 <3 <3
Trackback
