Till startsidan

Oj...det har gått 2 månader sedan jag skrev. Kanske ska meddela de få men viktiga läsarna jag har att jag pausat bloggandet ett tag. Hinner inte riktigt med just nu då det är fullt upp med Inez. Tänkte starta en hemsida så det kan nog bli så att bloggen följer med till den sen, vi får se.

Inez blir om några dagar 8 månader. Hon ålar sig SNABBT fram överallt och ställer sig upp bara hon har stöd.
Vi spenderar de flesta dagarna på öppna förskolan, där trivs hon bland andra barnen och leksakerna. Hemma är hon väldigt mammig och jag får inte lämna hennes synfält för en sekund!
Älskar mitt lilla troll över allt annat och börjar få lite ångest över att tiden går fort och att det är dags att söka dagis! Så nu ska jag njuta och umgås och ta vara på tiden med henne för hej vad det går undan!!!
Lite dubbla känslor blir det... jobbigt att man inte får något annat gjort då hon kräver mycket uppmärksamhet --- jobbigt att tiden går fort och att jag snart börjar jobba....

... ta hand om er...  ♥

Kollade bakåt i bloggen och tror att jag glömt att skriva om "gissa födseln". Minns inte att jag skrivit inlägg om det. Vinnaren är redan informerad men ändå.

Robert Tjej 17/6 3347 g 50 cm

Alexandra Tjej 18/6 3350 g 52 cm

Camilla Tjej 19/6 3255 g 51 cm (en extra fin kusin har hon gissat på tills då ;-))

Alina Pojk 23/6 3489 g 49 cm

Sara Pojk 23/6 3524 g 50 cm

Emmelie ? 23/6 3700g 50 cm

Johanna Tjej 24/6 3420 g 49 cm

Alina, Sara och Emmelie gissade alla rätt dag men Sara var närmast med kilo och längd. Hon har vunnit en fotografering och jag hoppas jag får publicera några bilder här i bloggen sen!! Hon är i Miami för tillfället.


Om ni är intresserade av att bli fotograferade av mig så skriv en kommentar med era uppgifter så kan vi prata om det. Eller maila mig [email protected] Jag behöver lite uppdrag!!

...har jag känt mig denna veckan. Av att läsa reaktionerna till mitt tidigare inlägg om min mamma. Av att ha varit vid hennes grav. Av Inez. Av att min yngsta storasyster "Malla" plötsligt dyker upp för att hälsa på!! Vi har inte setts på 10-12 år!
Jag har verkligen blivit bortskämd av familjebesök detta året... Vi ses inte så ofta vi i min släkt. Varken på mammas eller pappas sida.
Lyckan började förra året då några av mina farbröder och faster flög hit 2 dagar från Finland för att fira pappas 60 årsdag. De på pappas sida bor i Finland så det har ju sin förklaring, men de gamla renskötarna från Lappland var otroligt nog på kryssning för nån månad sedan. Då tog vi oss till Stockholm för att träffa dem över en dag.
Min syster Elice(som vi nu kallar MosterMormor) kom hit i somras en hel vecka och jag kände för första gången att hon faktiskt är min syster och inte moster eller annan avlägsen släkting. Hon kände likadant.
Vi var nere i Malmö förra veckan så då jag fick träffa henne igen :-)
Hennes dotter och jag som är lika gamla bestämde oss för några år sedan att vi SKA ses minst en gång om året, vilket vi har hållit.
Har träffat min 3.e syster Iiris lite mer, vi har alltid haft mest kontakt då vi bor i samma stad och hennes dotter och jag har alltid umgåtts. Min mamma fick alltså barn samma år som två av sina döttrar, så jag har två systerdöttrar som är lika gamla som mig.
Min kära bror Asko som faktiskt bara bor 2 km från mig har jag träffat säkert fler gånger detta år än på hela min livstid!
När mamma levde sågs vi alla jämt vad jag fått höra. Och även sett på alla fotoalbum hon satt ihop innan hon gick bort.
Mamma flyttade till sverige från Finland ensamstående med 4 barn på 70-talet för att få jobb. Träffade en 10 år yngre man (min pappa) och fick sitt 5.e barn, alltså mig vid 40 års ålder. Då var hennes 4 andra barn mellan 18-21 år gamla. Och då blev även två av hennes döttrar gravida.
Vill skriva mer om detta och vill veta mer om deras liv, mammas liv och vårat liv när jag var liten.
Kanske är det svårt för er som läser att sätta sig in och förstå det jag skriver men för mig börjar i alla fall alla knutar på familjebandet lossna...och kanske är det Inez mitt hjärta som sitter och knyter upp dem ;-)

Vi blir nog aldrig en stor tight familj men det börjar kännas att jag har bror och systrar.
Då vi inte pratat så mycket innan och ingen berättat så mycket har jag alltid sett upp till er och undrat vilka hemligheter ni stora lurat på...nu vet jag att det inte finns några hemligheter. Nu finns bara 5 vuxna människor som en gång har känt varann, en gång varit tighta.
Men genom omständigheter har knutar bildats. Vi har skilts åt men ändå sitter vi ihop i ett band som heter familj.... ♥

Vänner är den familj du själv väljer.... familjen finns där hur du än känner

 

Hemma igen! Kort och intensiv helg, men mycket rolig! Inez fick träffa sina 8 kusiner, faster, farbror, kusinbarn, mostermormor(min syster) och hälsa på sin mormor på kyrkogården i Trelleborg. Förutom att umgås hann vi med att äta falafel, gå ett varv i Västra hamnen där det var fullt på uteserveringarna fast det är november, spela Tv-spel och sen var det dags att köra hem igen. Igår när jag satt på toaletten skriker Camilla (min systerdotter, Inez kusin) Miia kom! Hon sitter!!! Jag kan inte, sitter lite illa till.... Men hon lyckades fånga detta på bild. Duktiga tjejen satt rak i ryggen i soffan utan stöd ganska länge :-) (bild kommer)
Ny vecka...nya framsteg...varje dag är spännande!

Och träffar Inez kusiner, Mostermormor(min syster) m.fl

Min mamma gick hastigt  bort när jag var liten. Jag fick aldrig lära känna henne. Inte heller fått höra så mycket om hur hon var. Det dyrbaraste jag har av henne är ett brev hon skrivit i ett fotoalbum, typ som "Boken om mig". Det tog många år innan jag förstod vad brevet var. Nu när jag själv fått en dotter är detta brev om möjligt ännu mer värdefullt för mig. Min mammas handskrivna brev till mig, som beskriver dagen jag föddes. Nu när jag själv sitter och skriver ett liknande brev till Inez känner jag min mammas kärlek till mig. Kärlek jag aldrig fick uppleva men som jag nu förstår. Jag har haft en mamma, som älskade mig även om det var under en kort tid....
Detta får mig att känna att varje dag är viktig.

Nedan är den riktiga finska versionen, längre ner finns översättning och mitt brev till Inez. Som såklart finns handskrivet i en bok till henne...


Oli 29.8-81 kun sinä ensimmäisen kerran ilmoitit äidille että vuokrasopimuksesi äidin vatsassa alkaa olla täysi yhdeksän kuukauta. Sunnuntaina 30.08.-81 lähdimme sitten laitokselle,. Et kuitenkaan halunnut tulla vielä pois. Et antanut itsestäsi sellaista merkkiä että olisit aukonut ovesi itse. Laitoksella oli kätilöna Ann-Christin Holmqvist hän antoi minulle sellaista lääkettä että saimme aukaistua ovesi. Sitten siirryimme synnytys huoneeseen. Isäsi ja siskosi Marianne olivat myös mukana katsomassa sitä suurta tapahtumaa kun sinä tulit maailmaan. Siskosi Marianne katkaisi napanuoran poiki ja niin sinä rupesit hengitämään omilla keuhkoillasi. Kello oli 18.40 kun näit päivän valon. Siskosi Iiris, veljesi Asko ja Satu tulivat sinua katsomaan tunti senjälkeen kun olit syntynyt.
Näin aloitit sinä Pikku Miia elämäsi kätilö Ann-Christin Holmqvisttin avustamana.
Painoit 3090 pituus 49 cm ja oli sunnuntai päivä...


Det var den 29.8 -81 när du först rapporterade mamma att hyresavtalet i mammas mage börjar bli fullt nio månader gångna. På söndagen, 30.08.-81 åkte vi till förlossningen. Du ville ändå inte komma ut ännu. Du gav inte några tecken att du skulle öppna dörren själv.
Barnmorska Ann-Christin Holmqvist, gav han mig en medicin som skulle öppna dörren. Sedan flyttade vi till förlossnings rummet. Din far och din syster Marianne var också med på stora händelsen när du kom till världen. Syster Marianne klippte av navelsträngen, så du började andas själv. Klockan var 18,40 när du såg dagens ljus. Din syster Iris, bror Asko och Satu kom för att se dig en timme efter du föddes.
Så här började du ditt liv, lilla Miia med barnmorska Ann-Christin Holmqvists hjälp. Du vägde 3090 kg och var 49 cm och det var en söndag...

Inez har alltid sovit väldigt bra på nätterna, jag ska inte klaga då jag vet att andra inte sovit en hel natt sen deras bebisar kom till världen. Men nu verkar även mitt hjärta ha lite svårt att sova. Hon sover inte djupt, ganska lättväckt och vrider sig mycket innan hon somnar. Funderar på att ta bort nappen, även om det är den som får henne att lugna sig när det är dags att sova. Men när hon vaknar och upptäcker att nappen är borta börjar hon gråta. Jag har blivit hårdare med matrutinerna och i princip matar henne proppfull till kvällen så hon ska somna mätt. Tror att mat är nyckeln till det mesta, bebisar är inte ledsna utan anledning. Får de tillräckligt med mat och lite till så har de inte så mycket att oroa sig för.
Läser just nu Barnaboken av Anna Wahlgren (lånade bok på bibblan, inte gjort det på 15 år) Följer inte hennes metoder till punkt och pricka men måste säga att boken är uppmuntrande och lugnande då man ibland tappar bort sig själv. Kritiker verkar ha stirrat sig blinda på hennes "buffmetod" för att sova hela natten och vissa kallat det barnmisshandel...jag säger läs hela boken om hennes fantastiska sätt att iakta och analysera bebisars beteende. Hon ger en enkel förklaring till varför bebisar gör vissa saker, får i alla fall mig att ta ett djupt andetag när Inez är grinig och inte bli lika orolig. Den ger mig självförtroende som förälder.
Nu ska vi ta tag i sovbiten, hon ska inte få halka ur sin sova-bra-bana.

Ska köpa gröt i morgon och börja med smakportioner! Nya framsteg med gåstolen, börjar lära sig hur man tar sig fram på den. I övrigt är den en underbar avlastning för mig då den duger som underhållning i alla fall en kvart!